IsabelleStaaf

Sverige.Linköping.Hjulsbro - vet inte riktigt vad jag ska säga..

En del av mig tycker det känns bra att vara hemma och den andra delen vill inget hellre än att åka tillbaka till Auckland. Självklart är det underbart mysigt att ha morsan omkring mig varje dag och att träffa alla nära och kära. Dock så känns det annorlunda. De flesta pluggar eller jobbar, har nya vänner, flick/pojk vänner och lever samma liv som de gjorde innan jag åkte. Antar väl att det är jag som förändrats och mognat. Trött på samma småstadsliv, gossip, utgångar och samtalsämnen. Jag känner att jag tillsammans med de som varit ute och rest ser världen i lite andra ögon och därmed då också ser hur litet och delvis tråkigt linköping är. Jag vill ut och resa, skaffa nytt jobb, möta massvis med nya människor, prata med främlingar och känna värmen i ansiktet igen!

Alla jag träffat en så länge ställer samma frågor. "vad har du gjort?" och "vad ska du göra nu?" Båda frågorna är lika svåra.. Att förklara vad man gjort på ett år är svårt. Jag har levt mitt liv som en vanlig människa, jag har rest och sett så otroligt fina platser, jag har träffat helt underbara människor jag troligtvis aldrig skulle ha prata med här hemma, jag har blivit mer öppen som person och jag har verkligen haft det bästa året i hela mitt liv.  Det går inte att berätta i detalj om hela ens år. Jag har så många minnen, roliga, smärtsamma och pinsamma men det är ingenting man babblar upp på en 5min kort story.. Det jag kan säga är iaf att The Mckanny family har varit den bästa familjen jag någonsin kunnat komma till. Det gör ont i hjärtat när jag får ett mail av min värdmamma som skriver att den mellersta barnet Katlyn har gråtit sig till sömns de senaste nätterna för att hon saknar mig så mycket.. Om jag bara kunde vara där och hålla om henne.. Men jag bor från och med i fredags i Linköping igen så blir att vända blad i livet och nu drömma om att åka tillbaka till Nya Zeelands inom 1-2år.. Australien är drömmen att kunna backpacka i och sedan ev. stanna där i ett år och jobba. Målet att hälsa på min familj i NZ är hundra gånger så mycket större om jag befinner mig i OZ än i Sverige.. Men vad ska jag göra till dess? hatar stressen.. vill inte plugga, vill inte stanna.. Skaffa egen lägenhet känns osmart om jag inte är hundra på att jag ska stanna i lkpg. Extra jobba på ica är alltid bra men om jag ska stanna här tills sommaren eller längre behöver jag söka ett annat jobb. London lockar lite att flytta till. Att prata engelska varje dag har blivit min vardag så saknar de lite.. Har inga planer på framtiden samtidigt som jag vill så mycket. Hatar att planera så tar det som det kommer. Knappt varit här i 1 vecka än så det kanske känns lite bättre när jag kommit in i livet. Än så länge är jag jätte jet laggad.. Gått och lagt mig vid 9 varje dag och vaknat vid 5.. Suger!

De senaste dagarna har jag städat ut allt gammalt i mina garderober och stoppat in allt de nya.. Säkerligen slängt mer än 100 olika klädesplagg.. Nu är det bara smink osv som ska packas upp innan rummet börjar kännas hemtrevligt igen! Annars börjar jag få panik på att allting kostar nu. Frisör,tandläkare, läkare för handen, vinterjacka, jeans, buss osv.. kommer vara fattig direkt! Ska också köpa gymkort vilket kommer ruinera mig! Allt i NZ var så perfekt! Egen bil med betald bensin var de bästa och ingen SNÖ!! hata..

Skypat med några av mina utländska vänner redan, saknar de och saknar livet utomlands! Sticka iväg en helg till London, Irland eller Holland skulle ju inte vara fel! Bara någonstans..

Behöver någonting att se fram emot!

Cheers!